Sommaren som var.

Det var ett tag sedan.

Jag vet egentligen inte om det har hänt så mycket på preppfronten. Sommaren har varit lugn och stilla, maken gjorde en dagstur till Danmark för att fylla på ölförrådet, vi byggde ut hönsgården och har roterat lite djur.

Tuppen Ove, hönorna LaToya och Kissen har fått flytta. En bekant sökte efter en tupp och ett par hönor och ja, vi kunde avvara Ove till henne. LaToya var lite elak mot våran lilla kyckling Luger, så hon fick flytta och Kissen åkte med i bara farten.

Blitz och Luger växer så det knakar. Blitz är den lille hackkycklingen men den klarar sig bra ändå. Luger piper högt som tusan när man kommer nära men det blir nog fågel av den också.

Ulla och Luger.

Blitz.

Vi har brottats med ett utbrott av röda hönskvalster. Vi har tvättat, skrubbat, ångat och svavlat. Så nu hoppas vi på att alla äckliga kvalster är döda så vi kan hämta hem kycklingar från herr och fru PiP, vars ägg kommer från Mats.

Våra kaniner. Dom snopprädda nunne-honorna. Dom flyttade för ett par veckor sedan till en vän. Hennes kanin hade dött och eftersom Para och Bellum var otroligt trevliga så kände vi att dom kunde få spendera tid som sällskapskaniner istället.

Idag hämtades denna sötnosen hem. Beretta blev namnet och vi hoppas på att hon ska trivas och vilja jufsa lite mer än föregående honor.

Yours truly, suddigum.

Annonser

Sov gott, vi ses igen.

Igår nåddes vi av beskedet att Tforsvall hade avlidit. Det var inte bara jag som satt med tårarna rullandes ner för kinderna.

Att en människa på twitter kan beröra så många människor, på ett eller annat sätt, det är fascinerande.

Jag hade sett fram emot att träffa Thomas denna sommaren, vi hade pratat Om det länge.

Istället får jag väl googla alla mina dumma frågor om renar och solceller.

Nä, Thomas. Det här tog hårt, väldigt hårt. Du kommer att vara otroligt saknad.

Vi ses igen.

Suddigum

Pandafarmen

Pandor är ett otroligt märkligt djur. Det känns som att det enda det djuret vill är att sitta i ensamhet, käka bambu och sakta dö ut. Det är ett djur med lång dräktighetstid, det är kräset vid val av partner och äter endast energifattig bambu. Tar bambun slut så dör den, duger inte partnern så dör den, kommer ungen efter 34månaders väntan så kan man ge sig fan på att den har luftburen bambuallergi och dör. Det är djuret som förkroppsligar hela emogrejen. Fan, ge en panda ett rakblad och den kommer låsa in sig på rummet och skära sig i armarna.

Bild lånad från Google.

Varför skriver jag om pandor?

Jo för våra dvärgwyandotter är fågelrikets pandor.

Vid två tillfällen har vi försökt kläcka fram smådottar i kläckaren. Bägge gångerna har det gått åt helvete.

Med samtliga.

Sen hände miraklet. Två ägg som en av våra hönor ruvade på var befruktade och långt gångna. Och i fredags kom två små gulliga pandafärgade kycklingar. Hela och rena, inga synliga defekter.

Halleluja!

Nej.

Givetvis har alla våra hönor ett favoritrede. Och i just detta rede valde mamman att placera sina kycklingar.

En dvärgkyckling håller väldigt dåligt när en fullvuxen höna råkar ställa sig på den. Typ så dåligt att ryggen knäcks och uppväxtperioden får ett abrupt slut.

Så nu har vi en.

Än så länge.

Vi håller tummarna för allt vi är värda men med vår tur och med rasens synnerligen dominanta panda-gen så kommer den väl ligga i hörnet i hönshuset imorgon, med uppskurna handleder, stendöd, och med Love will tear us apart med joydivision på repeat på stereon.

Bild lånad från Google.

Kuken!

Några veckor efteråt #pipup19

Årets största dag var kommen. Dagen då preppereliten samlas i en skog någonstans, hemma hos pariprepp och morksugga.

Vår morgon började med att vi skulle lämna av en liten hund. Strategiska missfoster som vi är så passade vi på att vara hundvakt dygnet innan avfärd. Hur ska man annars kunna jobba upp en kvalitativ förmiddagsstress om vi inte lyckas klämma in en djuravlämning? 1,5mil i helt fel riktning men vad gör man inte för sina vänner. Sen hem och plocka ihop lite smått och gott. Och med smått och gott avses: frallor, bullar, lantbröd, bondkakor, radiokaka och fudgekaka.

Vi packade bilen med pilbågar, handeldvapen och plantor innan vi tuffade iväg. Då vi har turen att bo nästgårds med det fantastiska värdparet så var vår 40minutersresa nog den kortaste som någon gäst fick utstå under helgen.

Pariprepp välkomnade oss och viftade med hela handen som en führer mot parkeringen och morksugga stod vid grillen och serverade mat. Ett trevligt välkomnande!

Överallt i trädgården stod glada människor. Både kära vänner och nya bekantskaper.

Efter att ha hälsat på både nya och gamla ansikten så blev det en liten föreläsning om kaniner, höns, kalkoner och annat intressant inne i brygghuset.

Så lagom sockerchockade påbörjade vi lagtävlingarna- vem som kunde stapla det högsta vedtornet, bär-ägg-utan-att-tappa och till sist så skulle vi lösa ett pussel. Det var väldigt roligt att få tävla och lösa uppgifter tillsammans med nya ansikten. Tyvärr åkte det på papperet vassaste laget ut redan i första grenen pga otydligt regelverk och en godtycklighet hos sekretariatet av nästan socialdemokratiska proportioner. Vi räknar dock med tydligare regelverk nästa år så inte gäster från när och fjärran ska bli bortdömda. Såhär kommenterade en deltagare Domarinsatsen…

En liten munsbit.

Dagen fortlöpte med skytte. Lerduvor krossades, pistoler och revolver sköts och sedan avrundades det med lite bågskytte. Bästa skytten för dagen hade dessutom åkt ifrån både monokel och tjänstefolk men kunde trots det prestera under press.

Tidigare på kvällen höll AnnikaNC en fin och mycket intressant föreläsning om totalförsvaret. Högt tempo och mycket information men deltagarna visade stort intresse och det fanns trots ett lite tight tidsschema utrymme för frågor och diskussion.

När kvällen gjorde sin entré tändes grillarna samtidigt som hängmattorna hängdes upp i träden och tält restes. En genuint trevlig stämning rådde och det kändes lite tråkigt att behöva lämna och åka hem men med ipsc-examination väntandes tidigt dagen efter så blev vi tvungna att prioritera.

Att få umgås i det sällskapet är ren glädje. Så otroligt mycket kärlek och kunskap som gärna delas åt alla håll.

Vi kan inte tala för andra deltagare men vi längtar iaf redan till nästa pipup.

Då hoppas vi få se så många som möjligt av årets besökare samt förhoppningsvis några nya förmågor.

Tack för att vi fick vara en del av detta. /Suddi&Retard.

Million dollar chicken. Och Darwin.

I onsdags när vi satt och åt frukost såg vi att alla höns var ute. Eftersom en av våra hönor, ibland två, har legat i ett rede och ruvat under några månaders tid tänkte vi gå ut och lysa ägg och gallra bort några. Just nu hade hon 27st i redet eftersom alla andra hönor tycker om att värpa just där.

När vi kommer ini hönshuset så tittar en otroligt söt kyckling på oss med en något förvirrad min. Eftersom det här redet var en övervåning så tog vi beslutet att flytta ner kycklingen och alla ägg till ett rede på undervåningen. När Pärlan kom tillbaka in och såg kycklingen där så hade hon inget problem att byta rede. Så långt allt väl. Men tydligen blev ruvningen mindre intressant nu och hon valde istället att flytta in i det tomma redet bredvid med sin nya lilla kompis. Så just nu har vi säkert 10-15 potentiella kycklingar som blir vaskade i sina egna skal. Äggkläckaren är för tillfället utlånad så vi kan inte skicka in dom där heller. Vi får helt enkelt luta oss tillbaka och inse att det blev en kyckling på naturlig väg. På ca 50 ägg. Och några månader.

Jag kan sätta njurarna på att om den överlever och växer sig stor så är det garanterat en tupp.

Jävligt mysigt med naturligt kläckta kycklingar men inte ekonomiskt försvarbart.

Pärlan gör ett bra jobb med att ta hand om den lille, ingen av de andra hönsen får komma nära.

En väldigt dålig men söt bild.

Vi har också fått tillökning i form av en hankanin. Jesús handskades inte med våra damer så bra, eller så var det damerna som inte klarade av honom. Så nu har vi Darwin! En stor silver som vi hoppas kunna göra jobbet.

Yours truly, suddigum.

In grusväg we trust.

Eftersom mitt mål här i livet är att åka på Sveriges alla grusvägar så har jag ett litet tips till er som liksom mig ogillar stora asfaltvägar.

En tjänst som jag har använt mig av ett tag nu är Trafikverkets karta där man kan se alla möjliga olika sorters saker. Tex motorvägar, viltstängsel, grusvägar osv. Bara att välja ur en rullmeny vad man vill att den ska visa. Att komma in på den sidan, kryssa i ”grusvägar” och sen se ett blått gigantiskt vägnät uppenbara sig var som att få full bricka på bilbingo.

Alla blåa vägar är grusvägar. För att få fram dessa så välj ”slitlager” i menyn.

Dessutom är den bra ur en preppersynpunkt. Att sitta med en kartbok funkar kanske långt, men det kan vara svårt att alltid se vad det är för typ av väg eller om den plötsligt slutar.

Jag tänkte att jag skulle skriva ut kartor över dom för mig mest intressanta områdena och sen måla i några alternativa vägar som vi skulle kunna färdas på till vår BoL.

Så, in och reka -> https://nvdb2012.trafikverket.se/SeTransportnatverket

För övrigt anser jag att dr Bombay är grovt underskattad. /Suddigum

Frälsaren har anlänt.

Iallafall nästan. Jesús, hankaninen, har anlänt ifrån HrPiP och FruPiP. Han har gjort ett bra jobb hos dom så hans lilla förökningsturné fortsätter hos oss.

Det ska bli roligt att vara med om denna delen i kaninuppfödning och så hoppas vi på att allt ska gå bra.

Slut del 1.

Del 2…

Så vi släppte in den ena honom till honom och det gick väl sådär. Hon sprang iväg och han sprang efter och småjuckade när han fick chansen. Tyvärr blev det ingen riktig fart men så kan det vara. Vi tänkte att han skulle få vila sig i form och testa den andra honan istället. Den keligare och lite snällare av dom två honorna. Trodde vi.

När hon blev insläppt i buren förvandlades hon till kaninrikets motsvarighet till Lorena Wayne Bobbit på steroider. Hon flög på den stackars Jesús så att pälstussar yrde, brottade ner honom på sida och körde ett tiotal rappa kungfu-sparkar i magen på honom så att han skrek som om han vore med i sista färden.

Vi fick hoppa in i buren och rädda den lilla frälsaren samtidigt som vi kunde konstatera att det troligtvis blir pulled rabbit av den rabiata damen. Synd på en fin kanin men vi är mer intresserade av en kanin som släpper till än av reinkarnationen av Valerie Solanas. Vad hon blir i nästa liv tar jag inget som helst ansvar för men med min otur blir hon säkert sosse.