Pandafarmen

Pandor är ett otroligt märkligt djur. Det känns som att det enda det djuret vill är att sitta i ensamhet, käka bambu och sakta dö ut. Det är ett djur med lång dräktighetstid, det är kräset vid val av partner och äter endast energifattig bambu. Tar bambun slut så dör den, duger inte partnern så dör den, kommer ungen efter 34månaders väntan så kan man ge sig fan på att den har luftburen bambuallergi och dör. Det är djuret som förkroppsligar hela emogrejen. Fan, ge en panda ett rakblad och den kommer låsa in sig på rummet och skära sig i armarna.

Bild lånad från Google.

Varför skriver jag om pandor?

Jo för våra dvärgwyandotter är fågelrikets pandor.

Vid två tillfällen har vi försökt kläcka fram smådottar i kläckaren. Bägge gångerna har det gått åt helvete.

Med samtliga.

Sen hände miraklet. Två ägg som en av våra hönor ruvade på var befruktade och långt gångna. Och i fredags kom två små gulliga pandafärgade kycklingar. Hela och rena, inga synliga defekter.

Halleluja!

Nej.

Givetvis har alla våra hönor ett favoritrede. Och i just detta rede valde mamman att placera sina kycklingar.

En dvärgkyckling håller väldigt dåligt när en fullvuxen höna råkar ställa sig på den. Typ så dåligt att ryggen knäcks och uppväxtperioden får ett abrupt slut.

Så nu har vi en.

Än så länge.

Vi håller tummarna för allt vi är värda men med vår tur och med rasens synnerligen dominanta panda-gen så kommer den väl ligga i hörnet i hönshuset imorgon, med uppskurna handleder, stendöd, och med Love will tear us apart med joydivision på repeat på stereon.

Bild lånad från Google.

Kuken!

Annonser

Några veckor efteråt #pipup19

Årets största dag var kommen. Dagen då preppereliten samlas i en skog någonstans, hemma hos pariprepp och morksugga.

Vår morgon började med att vi skulle lämna av en liten hund. Strategiska missfoster som vi är så passade vi på att vara hundvakt dygnet innan avfärd. Hur ska man annars kunna jobba upp en kvalitativ förmiddagsstress om vi inte lyckas klämma in en djuravlämning? 1,5mil i helt fel riktning men vad gör man inte för sina vänner. Sen hem och plocka ihop lite smått och gott. Och med smått och gott avses: frallor, bullar, lantbröd, bondkakor, radiokaka och fudgekaka.

Vi packade bilen med pilbågar, handeldvapen och plantor innan vi tuffade iväg. Då vi har turen att bo nästgårds med det fantastiska värdparet så var vår 40minutersresa nog den kortaste som någon gäst fick utstå under helgen.

Pariprepp välkomnade oss och viftade med hela handen som en führer mot parkeringen och morksugga stod vid grillen och serverade mat. Ett trevligt välkomnande!

Överallt i trädgården stod glada människor. Både kära vänner och nya bekantskaper.

Efter att ha hälsat på både nya och gamla ansikten så blev det en liten föreläsning om kaniner, höns, kalkoner och annat intressant inne i brygghuset.

Så lagom sockerchockade påbörjade vi lagtävlingarna- vem som kunde stapla det högsta vedtornet, bär-ägg-utan-att-tappa och till sist så skulle vi lösa ett pussel. Det var väldigt roligt att få tävla och lösa uppgifter tillsammans med nya ansikten. Tyvärr åkte det på papperet vassaste laget ut redan i första grenen pga otydligt regelverk och en godtycklighet hos sekretariatet av nästan socialdemokratiska proportioner. Vi räknar dock med tydligare regelverk nästa år så inte gäster från när och fjärran ska bli bortdömda. Såhär kommenterade en deltagare Domarinsatsen…

En liten munsbit.

Dagen fortlöpte med skytte. Lerduvor krossades, pistoler och revolver sköts och sedan avrundades det med lite bågskytte. Bästa skytten för dagen hade dessutom åkt ifrån både monokel och tjänstefolk men kunde trots det prestera under press.

Tidigare på kvällen höll AnnikaNC en fin och mycket intressant föreläsning om totalförsvaret. Högt tempo och mycket information men deltagarna visade stort intresse och det fanns trots ett lite tight tidsschema utrymme för frågor och diskussion.

När kvällen gjorde sin entré tändes grillarna samtidigt som hängmattorna hängdes upp i träden och tält restes. En genuint trevlig stämning rådde och det kändes lite tråkigt att behöva lämna och åka hem men med ipsc-examination väntandes tidigt dagen efter så blev vi tvungna att prioritera.

Att få umgås i det sällskapet är ren glädje. Så otroligt mycket kärlek och kunskap som gärna delas åt alla håll.

Vi kan inte tala för andra deltagare men vi längtar iaf redan till nästa pipup.

Då hoppas vi få se så många som möjligt av årets besökare samt förhoppningsvis några nya förmågor.

Tack för att vi fick vara en del av detta. /Suddi&Retard.

Million dollar chicken. Och Darwin.

I onsdags när vi satt och åt frukost såg vi att alla höns var ute. Eftersom en av våra hönor, ibland två, har legat i ett rede och ruvat under några månaders tid tänkte vi gå ut och lysa ägg och gallra bort några. Just nu hade hon 27st i redet eftersom alla andra hönor tycker om att värpa just där.

När vi kommer ini hönshuset så tittar en otroligt söt kyckling på oss med en något förvirrad min. Eftersom det här redet var en övervåning så tog vi beslutet att flytta ner kycklingen och alla ägg till ett rede på undervåningen. När Pärlan kom tillbaka in och såg kycklingen där så hade hon inget problem att byta rede. Så långt allt väl. Men tydligen blev ruvningen mindre intressant nu och hon valde istället att flytta in i det tomma redet bredvid med sin nya lilla kompis. Så just nu har vi säkert 10-15 potentiella kycklingar som blir vaskade i sina egna skal. Äggkläckaren är för tillfället utlånad så vi kan inte skicka in dom där heller. Vi får helt enkelt luta oss tillbaka och inse att det blev en kyckling på naturlig väg. På ca 50 ägg. Och några månader.

Jag kan sätta njurarna på att om den överlever och växer sig stor så är det garanterat en tupp.

Jävligt mysigt med naturligt kläckta kycklingar men inte ekonomiskt försvarbart.

Pärlan gör ett bra jobb med att ta hand om den lille, ingen av de andra hönsen får komma nära.

En väldigt dålig men söt bild.

Vi har också fått tillökning i form av en hankanin. Jesús handskades inte med våra damer så bra, eller så var det damerna som inte klarade av honom. Så nu har vi Darwin! En stor silver som vi hoppas kunna göra jobbet.

Yours truly, suddigum.

In grusväg we trust.

Eftersom mitt mål här i livet är att åka på Sveriges alla grusvägar så har jag ett litet tips till er som liksom mig ogillar stora asfaltvägar.

En tjänst som jag har använt mig av ett tag nu är Trafikverkets karta där man kan se alla möjliga olika sorters saker. Tex motorvägar, viltstängsel, grusvägar osv. Bara att välja ur en rullmeny vad man vill att den ska visa. Att komma in på den sidan, kryssa i ”grusvägar” och sen se ett blått gigantiskt vägnät uppenbara sig var som att få full bricka på bilbingo.

Alla blåa vägar är grusvägar. För att få fram dessa så välj ”slitlager” i menyn.

Dessutom är den bra ur en preppersynpunkt. Att sitta med en kartbok funkar kanske långt, men det kan vara svårt att alltid se vad det är för typ av väg eller om den plötsligt slutar.

Jag tänkte att jag skulle skriva ut kartor över dom för mig mest intressanta områdena och sen måla i några alternativa vägar som vi skulle kunna färdas på till vår BoL.

Så, in och reka -> https://nvdb2012.trafikverket.se/SeTransportnatverket

För övrigt anser jag att dr Bombay är grovt underskattad. /Suddigum

Frälsaren har anlänt.

Iallafall nästan. Jesús, hankaninen, har anlänt ifrån HrPiP och FruPiP. Han har gjort ett bra jobb hos dom så hans lilla förökningsturné fortsätter hos oss.

Det ska bli roligt att vara med om denna delen i kaninuppfödning och så hoppas vi på att allt ska gå bra.

Slut del 1.

Del 2…

Så vi släppte in den ena honom till honom och det gick väl sådär. Hon sprang iväg och han sprang efter och småjuckade när han fick chansen. Tyvärr blev det ingen riktig fart men så kan det vara. Vi tänkte att han skulle få vila sig i form och testa den andra honan istället. Den keligare och lite snällare av dom två honorna. Trodde vi.

När hon blev insläppt i buren förvandlades hon till kaninrikets motsvarighet till Lorena Wayne Bobbit på steroider. Hon flög på den stackars Jesús så att pälstussar yrde, brottade ner honom på sida och körde ett tiotal rappa kungfu-sparkar i magen på honom så att han skrek som om han vore med i sista färden.

Vi fick hoppa in i buren och rädda den lilla frälsaren samtidigt som vi kunde konstatera att det troligtvis blir pulled rabbit av den rabiata damen. Synd på en fin kanin men vi är mer intresserade av en kanin som släpper till än av reinkarnationen av Valerie Solanas. Vad hon blir i nästa liv tar jag inget som helst ansvar för men med min otur blir hon säkert sosse.

När det inte blir som man har tänkt sig.

Det är mycket kycklingprat nu, men det är en stor del av vår vardag just nu så ni får stå ut ett litet tag till.

Vår första kull flyttade hemifrån för någon månad sedan. Dom har det jättebra på sitt nya ställe och Jimmie, som den finaste heter, har tagit stor plats och trivs tillsammans med sina syskon. Dom bor relativt nära och planen är att hälsa på om ett tag.

Jimmie.

Andra kullen flyttade hemifrån för en vecka sedan. Vi hade en kyckling som dog och en liten hade snea tår och gick bredbent, men det ordnade till sig med lite tejp och sugrör. Sex stycken pigga pippisar bor numera hos FruPiP och Hr PiP och det ska bli trevligt att hälsa på även där snart.

Rastar fötterna i växthuset.

Så, vi sa ju att vi skulle kläcka fram från våra wyandotter lite längre fram mot sommaren.

Ulla hade andra planer och la sig och ruvade. Stenhårt. I favoritredet dessutom och det ställer till det för de andra hönsen. Det är otaliga gånger som det har varit ett himla liv i hönshuset, då är det någon som är sur på Ulla. Jag har ingen aning om hur många ägg hon har under sig nu men från början var det sex stycken som vi har märkt upp.

Många ägg..

Det är självklart jättekul att hon ruvar, jag uppmuntrar det, även om det inte var vad vi tänkte just nu.

Den väldigt sura Ulla.

Yours truly, suddigum.

Saknad

Gruppdynamiken i vårat hem är gravt rubbad för tillfället.

Vår allra bästa polare, nämligen Elsa, är inte hemma hos oss utan vi har istället fått byta till oss en höglöpande Alpländische Daschbracke.

Inte det bästa bytet när jag ska jobba kvällsskift och behöver sova ut på morgonen.

Taxen sover länge. Otroligt länge. Om inte vi går upp så gör inte taxen det heller.

Vår lånade ADB sover inte länge. Oavsett hur sent vi lägger oss.

Med det sagt så är inte allt negativt. Fördelar med den här hunden är att trots dubbla storleken jämfört med taxen så tar hon betydligt mindre plats i sängen på natten. Hon stjäl inte en bråkdel så mycket täcke och hon är väldigt gosig, på ett lugnt sätt.

Taxen å sin sida blir galen när man kommer hem och varit borta i mer än 30minuter. Det ska klappas och hon snurrar varv på varv i ett försök att hitta den perfekta positionen att bli kliad i. Slutar man klappa eller klia så buffar hon upp handen på ryggen och lämnar inga alternativ till att gosa vidare.

När vi ska lägga oss på kvällen ska hon upp i sängen samtidigt som hon springer undan när man försöker lyfta upp henne dit.

Hon snarkar.

Hon tigger mat.

Hon blir förnärmad.

Hon blir långsur.

Men det är helt ok. Bättre hund kommer vi aldrig ha. Hon jagar helt ok och hon är snäll. Man får göra nästan vad man vill med henne förutom att lyfta henne.

Håller tummarna för att löpet ska gå över snart så vi kan få hem henne igen.

Familjen är inte komplett utan henne helt enkelt.