Ensam är starköl

Idag har vi fått vara med om en väldigt trevlig tillställning.

Min frus mormor och morfar firade nämligen diamantbröllop. Fint, lugnt och väldigt trevligt. Även på många sätt väldigt avundsvärt. Antalet par som kommer fira diamantbröllop i framtiden känns som en minskande skara. Att vi själva ska få uppleva det känns inte heller helt sannolikt då det innebär att jag måste närma mig hundrastrecket.

Att inte vara ensam är en bra prepp. Men att inte vara ensam behöver inte innebära tvåsamhet i traditionell stil utan det kan bara vara att man har bra vänner som ställer upp när det skorpar till sig. Jag kanske inte alltid är den personen. Men jag försöker verkligen vara det. På senare tid har vi fått kontakt med många väldigt härliga människor som jag faktiskt skulle göra väldigt mycket för. Även om vår vänskap inte sträcker sig tillbaka till snöbollskrig i lågstadiet eller fylleresor till Aya napa.

Att kunna väldigt mycket är skitbra, kunskap är en billig prepp. Men att ha ett kontaktnät som tillsammans kan nästan allt, det är fan ovärderligt. Att ha vänner som uppmuntrar, tipsar och stöttar.

Opsäk i all ära. Men vi känner oss betydligt mer förberedda nu än i våras trots att vi outat oss själva för en handfull människor. Eller kanske snarare på grund av att vi gjort just det. Våran resa mot självhushållning har tagit ett rejält steg framåt och kunskapsbanken fylls på dagligen. Om du har någon ide om vad vi inte får missa att odla i växthuset nästa år så får du gärna tipsa oss.

Våra kaniner är äntligen på plats, hönshuset är på gång, frysen är fylld med rabarber och min fru har kokat vinbärsgelé så det räcker i flera år. Snart är det dessutom dags för det tyska konservfälttåget så sen kan vintern få komma bäst den vill.

Annonser

Preppers har inte semester

Nu är det bara fyra dagar kvar tills jag går på drygt fyra veckors semester. Det är nog andra eller tredje gången i mitt vuxna liv som jag tar ut en så lång sammanhängande semester. När sommar och ledighet kommer på tal minns man lätt nostalgiskt sin ungdoms skolavslutningar med tillhörande sommarlov. Kanske det var bättre förr, åtminstone ledigare.

Denna semester kommer att vrålstartas med att mina barn samt mina föräldrar kommer. Trevligt på många sätt men min fru kommer ha en vilopuls på 130 och jag kommer ha halvångest pga detta. Men vad händer sen då? Blir det lata dagar på stranden eller en semester i varmare land?

Nej!

Imorgon får vi äntligen våra kaniner. Jag har enväldigt tagit beslutet att dom ska heta Para & Bellum. Ärorika namn och jag hoppas att dom förstår att meningen med livet är verkan i målet. Men innan dom ska hämtas skall det byggas vidare på min frus växthus, jobbas några timmar övertid på lyckofabriken (självbedrägelseform för vanligt jävla jobb) samt städas inför kommande helg. Eventuellt även släpas hem några säckar pinnflis.

För vad återstår egentligen att göra när semester kommer. Jo det ska jag berätta. Idag klev jag upp strax efter 06, laddade upp 100st 9×19, bäljde i mig två koppar kaffe innan jag körde fyra mil för att hämta en släpkärra, körde 2,5mil för att hämta en byggsats till lekstuga som ska förvandlas till hönshus under mina slappa semesterdagar. Sedan raskt iväg 3 mil för att lite fältskytte på klubben. Hem igen (ca 3,5mil) och lasta av. Ge frugan en lång kram och en dask på röven innan jag hoppar in i bilen igen för en tur på 4 mil för att lämna tillbaka släpkärra, vittja kräftburarna och räkna ihop veckans fångst (ca19kg så helt ok). På väg hem inser jag att vi behöver socker till rödvinbärssaften eftersom det tog slut under gelétillvekningen, passar även på att bunkra upp mjöl eftersom risk finns att det blir bristvara i höst pga torka. Hem igen och öppna en öl. Skruva lite växthus och slänga i mig mat. Sen var klockan efter 19 och vår underbara granne tyckte att vi skulle komma över på öl och starkdryck.

Ovan nämnda tempo är vad som väntar mig i sommar, det ska byggas hönshus och hönsgård, efter att växthuset är klart. Våra kaniner ska hinna få omtanke och omsorg. Hönor ska inhandlas, konserver ska handlas i ärans och hjältarnas land, kräftor ska fiskas och vildsvin ska jagas. Golv ska läggas i prepperiet, ammunition ska laddas, tävlingar ska skjutas och makor ska betäckas.

Som om inte dom arbetsuppgifterna räckte så ska jag även blidka gulablendgudarna genom att ta mig igenom hela sagan om isfolket. Men sen, nån annan gång, i ett annat liv, då ska jag bara njuta och slappna av.

Och det är bara idag. Liknande tempo har det varit hela veckan.

Men det är vad som väntar mig i sommar, det ska byggas hönshus och hönsgård, efter att växthuset är klart. Våra kaniner ska hinna få omtanke och omsorg. Hönor ska inhandlas, konserver ska handlas i ärans och hjältarnas land, kräftor ska fiskas och vildsvin ska jagas. Golv ska läggas i prepperiet, ammunition ska laddas, tävlingar ska skjutas och makan ska betäckas.

Som om inte dom arbetsuppgifterna räckte så ska jag även blidka gulablendgudarna genom att ta mig igen hela sagan om isfolket. Men sen, nån annan gång, i ett annat liv, då ska jag bara njuta och slappna av.

Och om du tycker att jag bara gnäller och har det rätt bra egentligen. Betänk då att jag skriver det här samtidigt som min fru tittar på ”honey boo boo” på tv.

Tänk rätt, ät dig mätt

Hemkommen tidigt efter ett stillsamt midsommarfirande. Min bättre hälf är soffliggande med en klassisk mansförkylning och jag fick äran att representera la familia.

Förutom färskpotatis, matjessill och andra klassiska tillbehör som snålblåst och regn så hade värdparet dessutom rest en synnerligen elegant midsommarstång samt tänkt ut en ganska rolig lek.

Leken var ganska enkel. Vi ställde upp oss i en halvcirkel och snegla mot en hög med föremål som låg på marken. Kort och lång yxa, påkar, timmerkrokar, kättingar, järnrör och skruvmejslar. Vi fick instruktioner om att alla skulle förse sig med varsitt verktyg,

Min hjärna slog direkt till min zombieapokalyps/battle royal strömbrytare. Den långa yxan erbjöd en bättre räckvidd men hade ett skadat skaft. Den korta yxan bedömde jag vara det bästa verktyget i högen, oavsett vad den skulle användas till.

När alla hade tagit varsitt verktyg/vapen fick vi gå in i värdparets stora garage. 20 vuxna människor med vapen i hand, snaps i magen och tävlingsinstinkt…

Dramatiken uteblev dock då tävlingen bestod i att skapa den längsta biten potatisskal från en medelstor potatis. Tid för uppgiften var tre minuter. Jag kan väl säga att min yxa, även om den inte var rakbladsvass var ett bättre redskap än kättingen, eller för all del femkilosvikten i bly som en man valde. Med minsta möjliga marginal gick jag segrande ur tävlingen men jag är ändå rätt imponerad av tvåans bedrift med tanke på att han skalade sin potatis med en knölpåk.

Priset var hela 3kg färskpotatis till en kostnad av 3öre. En fantastiskt bra vinst på min ära, då vi äter rätt mycket potatis.

Min något defekta hjärna lyckades tänka strid, överlevnad och kamp på liv och död. Det resulterade i att jag fick bästa verktyget och därmed ordnade mat på bordet i flera dagar. Preppers gonna prepp. Stay safe och trevlig midsommar!

Blommor och bin

Jag är en otroligt dålig odlare. Den enda växt jag lyckats hålla vid liv är den kaktus jag fick när jag slutade på fritids. Den blev lång och smal och om den hade varit en människa hade den troligtvis fått diagnosen skolios.

Min fru har något grönare fingrar än mig men även hon har några växtmord på sitt samvete. Dock inte i närheten av de närmast folkmordsproportioner jag lyckats med.

Men en växt som jag gillar, och som uppenbarligen inte hatar mig, är rabarber. Denna fantastiska växt som man kan glömma bort fullständigt i flera år och sen ändå skörda när andan faller på. Den växt som tillsammans med krusbär utgjorde min barndoms efterrättsbas.

Våran rabarber har vi ignorerat i två år fram till idag. Det blev en mer än hygglig skörd vågar jag påstå. Att odla är något som vi båda vill bli bättre på och gudarna(välj ditt eget fantasifoster) ska veta att vi försöker.

Idag ska min fru även plantera lite blommor så att det blir fint och mysigt.

Rotera

Vi fick frågan om hur torrvaror som havregryn håller sig i sin pappersförpackning i ett tempererat förråd. Problem med fukt osv. Vårat källarförråd/prepperi är ganska torrt så för oss är det inte ett problem. Om det hade varit ett problem så hade vi gjort plats för dessa varor på ett torrare ställe i huset.

Att vacuumpacka är jättebra och vi står i startgroparna för att köpa en riktigt bra vacuumpackare. Men syftet med den för oss är mer att förpacka kött, frukt och liknande, inte torrvaror eftersom dom inte hinner bli gamla ändå.

Att fylla sitt förråd med jättedyra produkter med långt bäst-före-datum är bekvämt men känns lite onödigt. Kostnaden för att köpa fem kilo spaghetti istället för ett, eller fem paket makaroner istället för ett, är försumbar. Samma med konserver. Att fylla på med saker man använder kan man lätt göra under en period av några månader. Sen fyller man på allt eftersom man vittjar förrådet. På det sättet får man en matberedskap för ganska lång tid för en ganska liten summa. Och det fina är att varorna inte blir gamla eftersom man ständigt använder dom.

Det här är väldigt basic och långt ifrån självförsörjandepreppen som somliga hjältar sysslar med. Men vi tror att 20kg pasta ökar våran och eran möjlighet till överlevnad mer än en attackkniv och ett paracordarmband.

20kg pasta kan du köpa för samma pris som tre MRE. Handen på hjärtat, vad tror du kommer hålla dig vid liv längst?

Kan hända att detta blev ett torrt och tråkigt blogginlägg. Se det isf som en hyllning till kvinnorna i mitt liv innan jag mötte min fru.

Rengöring

Som vi skrev tidigare så köpte vi en IBC-tank att förvara vatten i inför apokalypsens ankomst. Eftersom pengar alltid är en faktor att ta hänsyn till så letade vi givetvis upp en begagnad. Det tidigare innehållet var glukos och det var inte speciellt mycket kvar i botten på tanken.

Efter några dagar på vår garageuppfart inser vi att en tom och icke rengjord tank är jättedåligt prepp. Sagt och gjort, fram med högtryckstvätten och spola som en vilde. Ut ur tanken rinner en slemmig genomskinlig sörja och vi spolar och spolar. När vi tror att all sörja runnit ur stänger vi igen kranen, häller i några deciliter klorin och våldsspolar botten igen. När vi fått i uppskattningsvis 70-100l och behållaren luktar som en rumänsk hotellpool i en något sämre del av Bukarest känner jag mig nöjd. Sätter på locket och tänker att det ska få gotta till sig lite.

Jag börjar packa ihop den nästan orimligt långa slangen till högtrycksmunstycket som givetvis snurrat upp sig åt fel håll. Inte nog med det. Den har dessutom legat i vägen för sörjan som runnit ur tanken. Alltså. Slangen är dränkt i jord, grus och slem, samtidigt som den har snurrat sig. Jag sliter med ett hastigt sjunkande humör samtidigt som händer och armar närmar sig det tillstånd som man kan tänkas uppnå under en fistfuckorgie med skogssniglar.

Jag hoppas att jag lärt mig läxan och placerar tvätten på ett mer strategiskt ställe nästa gång det ska göras något liknande men troligtvis är nog den här händelsen redan förträngd då. Jag hoppas verkligen att påståendet om att man inte är bättre än sitt senaste genomförande stämmer för isf är jag fan genomsämst. Min fru klarar sig från det bottenbetyget eftersom hon lämnade mig i sticket under rengöringen.

Allmosor

Precis som så många andra så startade vår prepping i liten skala. Konservburkar för 72h men en dröm om vår egen bunker där vi kan bugga in i tio år samtidigt som zombies vandrar på gatorna och tar död på allt som andas.

Även om vi har lång väg kvar till både bunker och ett lager som räcker tio år så fick vi idag känna oss lite förberedda iaf. En bekant som har det knapert den här månaden och som inte hoppat på preppertåget än står med tomt skafferi och kylskåp samtidigt som lönen är många dagar bort.

Vi gick in i vårt lilla prepperi och plockade ner lite nödmat från hyllorna, slängde in det i en kartong och skickade med posten. Förhoppningsvis slipper vår barskrapade bekant gå hungrig resten av månaden. Förhoppningsvis kanske detta blir en väckarklocka om vikten av att alltid ha basvaror hemma.

Maten vi donerade kommer vi självklart både komplettera och utöka men just idag kändes det som att nyttan av: 2kg spaghetti, 1kg makaroner, 1kg havregryn, 1 förpackning pulvermos, 1 burk fiskbullar, 2 burkar tonfisk, 1kg ketchup, 2burkar krossade tomater, 2 burkar vita bönor, 1 burk majs, 1 burk champinjoner, 1 pkt digestive kex och två fruktbars, är större hos den hungrige än i vår källare.

Vi väljer att se på det hela som forcerad rotation.

Men just jävlar, enligt twittervänstern så är ju preppers egoistiska. Innebär det här att vi måste preja postbilen av vägen eller att dom har fel som vanligt?