Effektsalt och fultjack

Så jag började fundera på att köpa hem några säckar salt till vintern. Kan ju vara bekvämt att salta av garageuppfarten i vinter så jag slipper fulgasa och skjuta dubb rakt in i hönshuset.

Men så läste jag om dom 15miljoner som mestadels kommuner betalat för snösmältningsmedel som visade sig vara vanligt salt. Nu är det som så att jag var med när en kollega beställde några hinkar av denna bluffprodukt. Om jag minns rätt så gick det loss på ca 35000kr för den lilla beställningen han gjorde.

Det hela började med att säljaren lyckades boka in ett möte och min kollega ville av någon anledning att även jag skulle vara med. Säljaren visade produkter som vi inte var intresserade av eller som vi redan köpte från annat håll.

Då plockar säljaren fram trumfkortet. Han har en liten burk, plockar upp en ziplockpåse som han fyller med lite vatten. Sen tillsätter han ”supersaltet”. Någon kemisk reaktion bildas och påsen blir varm som satan. Enligt säljaren ska detta supersalt vara verksam även i temperaturer då vanligt vägsalt inte fungerar.

Säljaren är ganska besvärlig och påträngande och min kollega är ganska imponerad av uppvisningen. Han gör en beställning på ett fåtal hinkar för utvärdering och för att bli av med försäljaren.

Säljaren tackar och går på toaletten innan han lämnar byggnaden

Här kunde historien vara slut. Med en engångsbeställning av en halvkass och överprissatt produkt.

Men nu fann det sig inte bättre än att säljaren slängde sin påse i papperskorgen på toaletten. Och dagen efter när städaren kommer och hittar en påse med ”knark” i papperskorgen bryter helvetet lös.

Städaren visar upp påsen för kvinnan i receptionen. Hon blir blek i ansiktet vid åsynen av detta dödsknark och hon kontaktar genast sektionschefen. Chefen gör vad han kan så han kontaktar polisen och låser in påsen i sitt kassaskåp på kontoret.

Både jag och min kollega som var med vid demonstrationen befinner oss vid denna tidpunkt ute i verkligheten och inte inne i den skyddade verksamhet som ett kommunalt kontorslandskap innebär. Därför får vi nöja oss med att få återberättat för oss hur chefen räcker över påsen till den självsäkra polisen som synar påsen. Pressar fram ett ”mmmmm” mellan sina läppar innan han öppnar sin mun och dödssäkert utbrister ”amfetamin”.

Den stora ”Vem är det som slänger knark i våra papperskorgar utredningen” som i sann kommunal anda skulle ha varit påföljden lyckades vi dock avblåsa när vi båda på skilda håll förklarat vad som låg i påsen.

Skattepengar i arbete och fel på så många sätt.

Annonser

Min frus bak.

Det här året har vi tagit bra många steg på vägen mot självhushållning även om det är en lång resa kvar. Kaniner och höns i all ära men att kunna laga bra mat från grunden är viktigt. Likaså att kunna baka.

Jag har aldrig sett mig själv som någon bagare av rang. Jag kan slänga ihop lite tekakor, en rulltårta eller något annat på den nivån.

Så bra prepp vore ju om jag utvecklade dom sidorna tänker ni…

Fel!

Det är mycket bättre om min fru börjar baka som en besatt för då kan ju jag ladda ammunition och annat som jag tycker är mycket roligare och trevligare. Därmed inte sagt att det inte är roligt när min fru bakar. Ett bra exempel på hur roligt det kan vara är det tillfället då hon skulle baka syltkakor. Ni vet dom där enkla och lite tråkiga kakorna med en syltklick i. Sådana kakor som barn brukar göra. Tydligen så kan man iaf misslyckas med sådana. Och om man misslyckas tillräckligt hårt så ser resultatet ut ungefär såhär.

Nu är det lätt att tänka sig att man efter ett sådant episkt nederlag skulle ge upp. Bunkra kakor på Willys och skick kaveln genom fönstret.

Nä, inte min fru. Hon går istället all in och börjar kolla på varenda bakprogram som man kan hitta på tv. Hon köper spritsar, mirrorglaze, formar och Gud vet allt.

Och sen började hon…

Det har nog inte gått en dag sen syltkakeincidenten utan att hon gjort något bakverk alt något jävligt husligt. Tex koka marmelad eller liknande.

Och framåt har det gått. Som den fula ankungen har kakor och tårtor utvecklats och nuförtiden så smakar det inte bara bra utan det ser även bra ut.

Idag kom jag hem från jobbet till banan/nutella-cupcakes som var helt jävla gudomliga.

Så visst. Lär dig baka om du vill men det är mycket mer praktiskt att skaffa en fru som gillar sånt. Då kan hon göra mig lycklig i köket och jag kan sitta med mina patriarkala klanfantasier och alla blir lyckliga på sitt sätt.

En bra kvinna gör halva jobbet och två bra kvinnor borde kunna lösa hela skiten.

Smaklig måltid!

Finfrämmat

Det händer ju inte varje dag. Men ibland får vi gäster hem och umgås som helt vanliga människor.

Dagen till ära var det @morksugga och @pariprepp som sladdade förbi med minipip som DJ i baksätet.

Det finns ögonblick då man bara vill kräkas på Twitter och all skit som skrivs där men vetskapen om att vi aldrig skulle lärt känna dessa fantastiska människor annars gör att det alltid kommer att kännas värt att logga in.

Väl inne fick vi alla fokusera på det som låg oss varmast om hjärtat. @pariprepp och @suddigum fick en öl, @morksugga fick kaffe och minipip fick efter sitt trivselveto ett bröst eller två(vi smygtittade inte och kunde därför inte hålla räkningen). Själv var jag inte en sämre värd än att jag också öppnade en flaska av det skummande guldet.

Vi hann med att diskutera det viktigaste här i livet. Dvs vapen, Twitter, fôlk, pilsner och politik. Sen självklart även en hel del om höns också. Dessutom lyckades jag med konsstycket att söva minipip. På klassiskt manér gjordes detta genom såkallad vyssning och genom att sjunga ”roland the headless thompsongunner”. Sången skötte jag dock diskret i köket.

Så. Helgen kunde helt enkel inte börjat på ett bättre sätt. Som grädde på moset så lyckades vi även hitta ett ställe som hade hemkörning av pizza. Och nej. Det är fan inte så lätt att hitta om man bor där vi bor. Ni stadsbor kan ta eran onlinepizza men här så funkar inte det. Så nu sitter vi här. Mätta och på gott humör. Redo att motstå zombiapokalypsen på vårat gamla Xbox 360.

Livet är bra.

Segra eller dö!

Bröd i kvadrat.

Vi har lyckats komma över en del bröd idag. Två stora säckar. Det var bröd som gick ut för två dagar sedan, dvs inget större fel på det. Vi fick däremot ge bort en säck till grannen, det hade aldrig fått plats i frysen.

Affären där vi fick det ifrån slänger sånt här hela tiden, helt sjuka mänger som bara kastas.

Detta är bara en tiondedel av hönsens bröd. Sen har vi ganska mycket till oss själva också, skivat och förpackat i småpåsar som är lätta att ta upp.

Vi var ju tvungna att testa den uråldriga skärmaskinen också och den funkade faktiskt väldigt bra! Sen är den säkert mycket bättre till kött, så en hel salami ska införskaffas.

Så, nu ska jag gå in från bilen som jag har suttit i, på tomgång, i en halvtimme.

Yours truly, suddigum.

Att shoppa i mordor

Att storhandla är jävligt smidigt. Vi brukar oftast handla på nätet på Ica eller Willys och bara åka och hämta. Riktigt smidigt och bra.

Den här månaden skulle något nytt provas. Nämligen att storhandla på den av flertalet preppers tokhyllade butikskedjan Lidl.

Det finns en ganska bra Lidlbutik inte så långt hemifrån men pga vissa andra ärenden som skulle uträttas valde jag en butik som låg på vägen hem istället. Att denna butik låg i anslutning till ett ”särskilt utsatt område” var inget jag tänkte så mycket på.

Min shoppinglista var lång och inte organiserad efter vilken typ av vara, och någon penna att stryka från listan med hade jag givetvis inte med mig. Givetvis borde jag i egenskap av prepper haft en taktisk penna i fickan ifall jag måste nedkämpa spetsnaz eller skriva på hemliga dokument om patriarkala klanstrukturer och liknande. Men jag är väl en medioker prepper antar jag.

Min bättre hälft tillbringade en god stund åt att lovprisa det finska köket och nu när Lidl har finsk vecka så skulle givetvis massa finska produkter inhandlas. Vispgröt, blodkorv, karelska piroger…

I mina öron lät allt främmande och otäckt. Blodgröt, grynmos, karelsk kålbiff… ja så lät det för mig. Troligtvis pga selektiv hörsel. Som tur var hade jag en lista.

Så för första gången i mitt liv gick jag in på Lidl med kundvagn. Eftersom inget på listan var i någon form av ordning så fick jag börja från toppen och jobba mig nedåt. Vilket innebar att jag fick köra ca 13 varv i butiken innan jag var klar. Att det inte var struktur på listan var jag medveten om men att en tysk butik skulle ha så dålig ”ordnung” och vara så svårt att hitta i hade jag inte trott.

När jag efter 20min hade betat av en fjärdedel av listan började svettpärlorna tränga fram i pannan. Efter 30 min stod jag vid det finska sortimentet. Efter ett kortare samråd med frugan tog jag eget initiativ och tog två av allt med finskt namn och som gick att äta. Det finska tjärschampot var slut och med min knivskarpa slutledningsförmåga insåg jag att två flaskor bastudoft inte skulle vara en fullvärdig ersättare.

Efter 40 minuter utan att listan var helt klar började irritationen skena. När ett helt knippe barn i sexårsåldern började skrika och slåss kan det hända att jag började tänka mörka tankar. Det kan hända att jag under en period där ansåg att Lidl var Sveriges, om inte världens, absolut och utan konkurrens sämsta butikskedja.

När jag slutligen ger upp och lägger upp vad jag har hittat på bandet får jag även komma till insikt att storleken på kassorna är anpassad för att köpa maximalt två paket falafel, några kondomer och en limpa level. Bandet tuggade på och mosade ihop mina varor och drygt halvvägs klar med nedpackningen i påsarna började en annan kunds varor komma farandes mot mig. Stressen blev inte mindre av att dom sexåriga kaoskravallbarnen nu hade förflyttat sin aktivitet till precis jämte min kundvagn.

Om denna händelse hade inträffat strax innan valurnorna stänger så är det inte omöjligt att afs hade fått en röst av mig. Nu är jag dock en tänkande människa och jag svalnar fortare än jag hettar till så den planen var skrinlagd redan innan jag drog åt handbromsen på garageuppfarten.

Men har jag gjort några lärdomar? Ja absolut. Lidl är inte fantastiskt. Stressen blir högre om man väljer att handla jämte en ”nogo zon”. Finska är ett obegripligt och smått orimligt språk.

Jag ger Lidl 2 limpor level av 5 i betyg.

Nyförvärv.

Så, i förrgår så började vi diskutera om vi skulle skaffa ett par höns till. Vi är ju inte dom som går och funderar länge på saker så jag ringde till stället där vi hade köpt våra andra lohman. Det gick jättebra att hämta idag, så sagt och gjort. Två fina små hönor har nu bosatt sig i hönsgården.

Troligtvis så kommer jag sova dåligt inatt också, som vanligt när det är nya höns som ska introduceras. De gamla hönsen går och pickar på deras kammar vilket jag får dåliga nerver av..

Sen så förbättrade vi vår krisberedskap idag också. Min systers pojkvän har en Blazer som vi har dreglat över ett tag, den blev godkänd i besiktningen idag så nu var det dags. Min man och systers pojkvän mumlade något om bilsaker som säkert kan vara bra att kunna men jag har aldrig haft ett bilintresse, tyvärr. Att köra bilen är så långt som jag kan sträcka mig.

Denna ska funka som jaktbil och om vi behöver fly fältet. Säkert en del nöjeskörning också tills kontot börjar se lite ledset ut.

Yours truly, suddigum.

Längtan.

Ni vet när man sitter och drömmer sig bort om en gård att leva livet på? Det längtar jag efter nu.

Jag har aldrig tyckt om att ha grannar, eller att ha med folk att göra över huvud taget. Grannar ska prata och störa i tid och otid, men ibland så hittar man ett guldkorn. Vi har säkert nämnt våran bra granne tidigare, hon som kommer med tomater, det är enbart för henne som jag inte har gett mig in 100% i att leta efter en annan bostad. Med henne så kan man sitta och skvallra om de dåliga grannarna, dricka öl och bara vara sig själv. Och det känns så naturligt, hon är 76 år men ålder är bara en siffra.

Men att inte ha tillräckligt med yta att odla på eller att kunna ha fler höns och kaniner än vad man vill ha, det stör mig. Nu trivs jag relativt bra här idag, men det kan säkert ändra sig tills imorgon.

En dröm som jag inte hoppas ligger för långt bort i tiden är en BoL. Jag behöver inte el och toalett, jag nöjer mig med tända ljus och utedass liksom. Det ska vara enkelt och trivsamt.

I brist på bra bilder så blir det på Retard som stoppade huvudet under vingen när hon värpte.

Yours truly, suddigum.