Kräftakok och en höna till svans.

Fördelen med att ha vuxit upp på landet är att man ofta bor på en gård med tillhörande mark. Mina föräldrar har ett antal hektar med fyra kilometer fiske i en av Sveriges åar.

Tråkig, grå bild från i höstas när vi var ute på vildsvinsjakt.

Jag har fiskat kräftor sen jag var liten, vilket är ungefär 22 år. Jag skulle nog kunna jobba som kräftexpert om jag ville. Min man däremot, han har inte fiskat så mycket. Känns kul att kunna lära honom något om kräftor.

På somrarna så brukar vi fiska kräftor till husbehovet, det är en bra motivationsprepp till vintern. Det passar bra att äta en mörk vinterkväll, till nyår eller bara mitt i veckan. Detta året så har det varit extremt gott om de små liven också vilket gör det hela mycket roligare.

Min man står i skrivande stund och ska koka åtta kilo och jag lutar mig tillbaka och tittar på istället.

Den där hönan till svans då? Jo, en av våra Lohman har blivit väldigt fäst vid mig. Hon ränner efter som en liten svans och ska kolla vad jag gör. Imorse när jag kollade i redena så hade jag plötsligt ett litet hönshuvud vid min sida. Jag får väl skylla mig själv, har matat hönsen med ost och lite annat gott, men det är skönt att veta att dom börjar trivas.

Denna kallar jag för Retard, hennes kam ligger ner, annars går hon under namnet Stina-Lotta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s