Från ingen höna till flera.

Hur det började;

När vi i somras började fundera på att skaffa höns så gick det fort från tanke till handling. Vi har aldrig varit dom som tänker länge på beslut egentligen, det går som det går och oftast så blir det bra.

Jag satte mig och kollade på blocket efter lekstugor och efter ett tag så hittade jag en helt ny i byggsats, ett par mil bort. 5000:- skulle säljaren ha för den och det fick han.

Detta var i juli om jag inte minns fel. Samma dag som lekstugan anlände hemma så började vi bygga. Min man skissade på hönsgården samtidigt.

Det tog ungefär två dagar så var lekstugan ihopbyggd. Jag fick uppgiften att måla, vilket jag gjorde med glädje.

Mannen införskaffade reglar, nät, skruv, och spik till hönsgården, det blev inte heller väldigt dyrt, omkring 2500:- för allt. Vi har både hönsnät och galvaniserat nät, mest hönsnät uppåt för att försvåra för räven längst ner.

Det jag ångrar nu är att vi inte byggde något lite större. Då hade vi fått plats med en värmefläkt på väggen. Men, det funkar med en lampa också. Hönsen trivs och det finns gott om plats för dom. Den kallaste natten vi har haft här i vinter var -11. Då satte vi igång värmelampan och ingen var missnöjd.

Annars så tror jag faktiskt inte att det är något annat som skulle behövas ändras på.

Är vi förberedda?

Hönsens lekstuga var färdig. Vi hade läst på ganska bra om vad dom kunde äta och inte äta. Avokado tex, det ska dom inte äta för det innehåller ett gift som är dödligt för fåglar. Kött/fisk ska inte ges så mycket av.

Finns lite till som dom inte ska äta, men det kan lätt googlas fram.

Vi slänger mycket mindre komposterbart avfall i soporna nu för tiden, hönsen tar hand om det.

Våra höns får värpfoder, vete och sådant som vi äter. Och självklart nässlor och sådant gott på sommaren.

Så, med lite kunskap så kände vi oss så redo som det gick.

Nu skaffar vi höns!

Höns är inte så kräsna av sig, här mumsar dom på tårta.

Vilken ras då?

Vi ville ha Någon ras som la mycket ägg det var givet, ägg gör vi åt ganska mycket av här hemma. Jag googlade runt lite och hittade rasen Lohman. En ägghybrid som det ska vara bra fart i.

Några mil här ifrån så finns det ett hönseri som sålde höns som skulle roteras. Jag ringde och bokade två stycken. Två stycken bruna som såg väldigt tilltufsade ut. Kammarna var bleka och fjädrarna var matta. Dom såg ganska ledsna ut i ögonen på ett vis.

Det roliga är att Lohman inte hade en aning om vad sittpinnarna var för något. De tre första nätterna hittade vi dom sovandes på golvet när vi skulle öppna dörren på morgonen. Efter lite handledning och guidning så började det gå upp ett ljus för sötnosarna. Sen dess har alla sovit på pinnen.

Fina pippisar.

Vi ville också ha någon ras som var ”fin”. Jag hade helt snöat in på Wyandotte. Mannen höll väl med lite. Jag hittade en uppfödare längre upp i landet som hade dvärgsorten till salu. Vi bestämde oss för att vi ville ha tre stycken.

När vi släppte ihop Wyandotterna med de andra hönsen så var iallafall jag skitnervös. Jag hade läst mycket om hur elaka höns kan vara mot varandra, men det gick faktiskt hyfsat bra. Det var lite småbråk den första veckan men inte mer än så.

Wyandotterna är Lite skygga men det hade jag hört att rasen kunde vara. Nu har vi byggt upp ett ganska fint band mellan oss, dom springer inte och gömmer sig så fort jag går in i hönsgården.

Wyandotterna har vi främst för att dom är fina, om jag ska vara ärlig. Dom lägger inte överdrivet mycket ägg, ca ett ägg varannan dag. Men det är trevligt med en liten färgklick.

Våra dvärgwyandotter.

Eftersom vi hade plats i lekstugan för fler höns så ringde jag några veckor senare och bokade två Lohman till. Samma där, bleka kammar, ledsna ögon och fjädrar som hade sett bättre dagar. Med dessa så tog det lite längre tid för dom att bli kompisar, våran ledarhöna var ganska elak och ville picka på kammarna tills det blödde, men nu är dom bra kompisar.

Dessa fyra Lohman som vi har, har gett oss ägg från första dagen. Inte en dag har vi varit utan ägg. Nu har wyandotterna gått in i en viloperiod men ser fram emot deras ägg snart igen.

De bruna äggen kommer från Lohman, det vita längst upp är således från någon av wyandotterna.

Och så har vi ju Ove. Han som skulle tas bort om han inte hittade ett hem. Världens finaste tupp. Han trivs bra med sina damer där ute och dom verkar inte tycka att han är alldeles för jobbig.

Ove då och nu.

Kycklingar?

Jag berättade ju tidigare om planerna på att kläcka fram kycklingar. Vi hade 12 ägg ifrån början, ett var obefruktat, ett annat stannade av ganska tidigt och ett tredje ägg dog ganska sent. Så vi hade nio ägg som potentiellt skulle kunna bli något av.

I torsdags så såg vi det första lilla hålet på ett ägg. Jag kunde inte slita mig därifrån och satt nog där mer eller mindre hela dagen, förutom när vi hade gäster här. I fredags morse vid 04 så var hålet oförändrat. 30-45 minuter senare så hade nästan hela ägget spruckit upp. Jag skyndade mig ut med taxen och rafsade ihop en frukost som bestod av två knäckebröd och ett glas mjölk, och skyndade mig upp. Detta var ju skithäftigt.

Spännande!

En timma senare så kom den sötaste lilla kycklingen ut, både jag och taxen satt som förtrollade och tittade. Mina stackars nerver flög omkring i hela rummet tror jag, men som tur är så har vi en granne som är duktig på höns som jag kunde rådfråga om det var något.

Den lille var omtumlad när den kom ut och det tog sin lilla tid innan den började traska omkring försiktigt. Efter ett par timmar så kom det ut en andra kyckling och kort där efter så kom en tredje. Alla dessa var svarta.

Min mamma var här för att bevittna detta och under tiden som vi var nere och käkade så hade det kommit en fjärde. Den var gul och otroligt söt. Det kom också en femte, även den var gul.

Pyttesmå och underbara.

Nu har vi ett sjätte ägg som kycklingen har pickat ett hål i, men den har inte kommit ut. Det gör mig lite orolig för det har varit så i nästan ett dygn nu. Vissa säger att det kan ta upp till två dygn innan dom väljer att komma ut. Och nej, vi ska inte hjälpa den ut. Jag resonerar på det viset att om den inte kan ta sig ut på egen hand, hur kommer den att klara sig sen?

Vi får se hur det går, men den andas och piper till ibland, jag håller alla tummar som jag har.

Denna kallar vi för Janne Björklund. Hang in there buddy. ❤️

Yours truly, suddigum.

Annonser

2 reaktioner till “Från ingen höna till flera.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s