Tillökning och funderingar.

Ända sedan vi skaffade höns i somras så har vi sagt att vi minsann inte ska ha någon tupp. Mest för att inte störa grannarna, eller ja, den bra grannen. De dåliga skiter vi i. Så, vår bra granne tyckte visst att vi skulle ha en tupp så vi tänkte om lite.

Grannens dotter hade en tupp som skulle gå till slakt om han inte hittade ett hem. Jag körde alla 400 metrarna för att hämta hem honom och hans namn blev Ove.

Ove är galet fin. Och väldigt snäll. När han kom till oss så lät han ingenting. Nu börjar han dagen klockan 05:00 varje morgon med att göra väsen av sig. Han hade heller inte mycket till kam, men nu är han riktigt fin.

När Ove och hönorna hade fattat grejen med att vara nära varandra så kom funderingar på kycklingar. Vi visste om en som ville köpa om vi skulle kläcka fram. Så jag spontanbeställde en kläckare en dag och så var det med det.

Äggen har legat i kläckaren sen den 4/1. Nu på fredag den 25/1 är det beräknat att dom ska titta ut. Vi har 10 stycken som det är liv i, varav ett Wyandotteägg som också var det enda, vi hade två ifrån början men det ena var inte befruktat. Jag hoppas på att det blir en höna som vi kan behålla själva.

Det ska bli roligt att följa kycklingarnas utveckling och jag håller alla tummar för att alla klarar sig. Det lär ni få veta senast i helgen, på ett eller annat vis.

En annan fundering som vi har haft är om ni som läser bloggen vill veta mer eller mindre om något? Vi är ganska öppna för att skriva om allt, ingen självcensur. Så kom gärna med förslag!

Yours truly, suddigum.

Annonser

Funderingar i juletider.

Helgen har varit ett ofrivilligt prepptest för mig.

Någon kräktes här hemma och eftersom jag hellre dör än att utsätta mig för smitta och riskera att spy så tog jag flykten ner i källaren. En fobi är en dålig prepp, det är säkert.

Så, mina två dygn i källaren har varit kalla, tråkiga, och stundtals trevliga.

Att frysa är det värsta jag vet, och ändå gör jag det 90% av min vakna tid. Sådan har jag alltid varit. Och jag har aldrig riktigt kommit överens med sovsäckar heller. Att inte kunna röra sig hur man vill utan att sovsäcken vrider sig två varv har gjort mig galen denna helgen. Det resulterar i att den sidan som jag har ryggen emot glider ner och så blir det kallt, jag blir irriterad och arg.

Är meningen att man bara ska ligga still på rygg?

Hade det varit min sovsäck så hade den bränts på bål för länge sedan.

Min rygg kommer att vara arg på mig länge, jag hittade ett liggunderlag, en tunn matta och två filtar att ha som madrass. På betonggolv. En tältsäng är nästa prepp.

Hur som helst. Jag har klarat mig bra här nere ändå. Jag har haft prepperiet nära till hands, jag har el och ljus, rinnande vatten, mina saker fick jag med mig ner, snus och iPad finns alltid i bakfickan. En väldigt bortskämd helg kan tyckas, men att sitta isolerad har tagit mycket på humöret och sinnesstämningen. Jag är inte den som är så glad i att prata eller vara med på saker, men att sitta en våning ner och lyssna på skratt utan att kunna deltaga var ganska jobbigt. Faktiskt. Såklart hade jag kunnat prata i telefon men det är ju inte riktigt samma sak.

Mänsklig närhet och att faktiskt kunna se den jag pratar med är ganska viktigt har jag lärt mig under dessa dagar.

Taxen gjorde påhälsning hos mig ett par gånger men kilade lika snabbt upp igen, stackaren frös väl också.

Förra året så köpte jag en kisstratt som jag skulle ha med mig på jakt. Den har inte behövts testas i terräng men har legat i min handväska sen dess. Jag kan ju säga att den kommer att vara med mig hädanefter också. Riktigt bra grej faktiskt. Inget krångel med att få av sig byxor, sitta på huk och frysa. Nä, här kan du låtsas att du är man och faktiskt inse hur bra dom har det när dom står upp och kissar.

Så ja, en annorlunda helg innan jul. Jag vet nu saker som jag måste bättra på när jag kommer att behöva kila ner i källaren igen.

God jul!

Suddigum.

Bloggtorka och chili.

Bloggtorka ja, det är något som har infunnit sig under en längre period nu. Jag tycker det är lättare att blogga under sommaren då man har saker att skörda och göra något av det. Men, men. December börjar imorgon. Det är väl en sorts prepp, att vara förberedd för om det kommer bli kallt eller inte.

Det var -11 här en dag, kaninerna har klarat sig fint med mycket hö och halm. Hönsen traskar omkring ganska obrydda dom med faktiskt. Äggen läggs fortfarande och i samma mängd.

Jag fick en liten påse chili av sorten Krebs Elegance av en bekant här om dagen. Har ingen aning om vart den ligger på scovilleskalan men allt över fem är starkt för mig. Eftersom jag inte orkade köra dom i torken så får dom hänga i taket ett tag. Får se hur det blir.

Yours truly, suddigum.

Effektsalt och fultjack

Så jag började fundera på att köpa hem några säckar salt till vintern. Kan ju vara bekvämt att salta av garageuppfarten i vinter så jag slipper fulgasa och skjuta dubb rakt in i hönshuset.

Men så läste jag om dom 15miljoner som mestadels kommuner betalat för snösmältningsmedel som visade sig vara vanligt salt. Nu är det som så att jag var med när en kollega beställde några hinkar av denna bluffprodukt. Om jag minns rätt så gick det loss på ca 35000kr för den lilla beställningen han gjorde.

Det hela började med att säljaren lyckades boka in ett möte och min kollega ville av någon anledning att även jag skulle vara med. Säljaren visade produkter som vi inte var intresserade av eller som vi redan köpte från annat håll.

Då plockar säljaren fram trumfkortet. Han har en liten burk, plockar upp en ziplockpåse som han fyller med lite vatten. Sen tillsätter han ”supersaltet”. Någon kemisk reaktion bildas och påsen blir varm som satan. Enligt säljaren ska detta supersalt vara verksam även i temperaturer då vanligt vägsalt inte fungerar.

Säljaren är ganska besvärlig och påträngande och min kollega är ganska imponerad av uppvisningen. Han gör en beställning på ett fåtal hinkar för utvärdering och för att bli av med försäljaren.

Säljaren tackar och går på toaletten innan han lämnar byggnaden

Här kunde historien vara slut. Med en engångsbeställning av en halvkass och överprissatt produkt.

Men nu fann det sig inte bättre än att säljaren slängde sin påse i papperskorgen på toaletten. Och dagen efter när städaren kommer och hittar en påse med ”knark” i papperskorgen bryter helvetet lös.

Städaren visar upp påsen för kvinnan i receptionen. Hon blir blek i ansiktet vid åsynen av detta dödsknark och hon kontaktar genast sektionschefen. Chefen gör vad han kan så han kontaktar polisen och låser in påsen i sitt kassaskåp på kontoret.

Både jag och min kollega som var med vid demonstrationen befinner oss vid denna tidpunkt ute i verkligheten och inte inne i den skyddade verksamhet som ett kommunalt kontorslandskap innebär. Därför får vi nöja oss med att få återberättat för oss hur chefen räcker över påsen till den självsäkra polisen som synar påsen. Pressar fram ett ”mmmmm” mellan sina läppar innan han öppnar sin mun och dödssäkert utbrister ”amfetamin”.

Den stora ”Vem är det som slänger knark i våra papperskorgar utredningen” som i sann kommunal anda skulle ha varit påföljden lyckades vi dock avblåsa när vi båda på skilda håll förklarat vad som låg i påsen.

Skattepengar i arbete och fel på så många sätt.

Min frus bak.

Det här året har vi tagit bra många steg på vägen mot självhushållning även om det är en lång resa kvar. Kaniner och höns i all ära men att kunna laga bra mat från grunden är viktigt. Likaså att kunna baka.

Jag har aldrig sett mig själv som någon bagare av rang. Jag kan slänga ihop lite tekakor, en rulltårta eller något annat på den nivån.

Så bra prepp vore ju om jag utvecklade dom sidorna tänker ni…

Fel!

Det är mycket bättre om min fru börjar baka som en besatt för då kan ju jag ladda ammunition och annat som jag tycker är mycket roligare och trevligare. Därmed inte sagt att det inte är roligt när min fru bakar. Ett bra exempel på hur roligt det kan vara är det tillfället då hon skulle baka syltkakor. Ni vet dom där enkla och lite tråkiga kakorna med en syltklick i. Sådana kakor som barn brukar göra. Tydligen så kan man iaf misslyckas med sådana. Och om man misslyckas tillräckligt hårt så ser resultatet ut ungefär såhär.

Nu är det lätt att tänka sig att man efter ett sådant episkt nederlag skulle ge upp. Bunkra kakor på Willys och skick kaveln genom fönstret.

Nä, inte min fru. Hon går istället all in och börjar kolla på varenda bakprogram som man kan hitta på tv. Hon köper spritsar, mirrorglaze, formar och Gud vet allt.

Och sen började hon…

Det har nog inte gått en dag sen syltkakeincidenten utan att hon gjort något bakverk alt något jävligt husligt. Tex koka marmelad eller liknande.

Och framåt har det gått. Som den fula ankungen har kakor och tårtor utvecklats och nuförtiden så smakar det inte bara bra utan det ser även bra ut.

Idag kom jag hem från jobbet till banan/nutella-cupcakes som var helt jävla gudomliga.

Så visst. Lär dig baka om du vill men det är mycket mer praktiskt att skaffa en fru som gillar sånt. Då kan hon göra mig lycklig i köket och jag kan sitta med mina patriarkala klanfantasier och alla blir lyckliga på sitt sätt.

En bra kvinna gör halva jobbet och två bra kvinnor borde kunna lösa hela skiten.

Smaklig måltid!

Finfrämmat

Det händer ju inte varje dag. Men ibland får vi gäster hem och umgås som helt vanliga människor.

Dagen till ära var det @morksugga och @pariprepp som sladdade förbi med minipip som DJ i baksätet.

Det finns ögonblick då man bara vill kräkas på Twitter och all skit som skrivs där men vetskapen om att vi aldrig skulle lärt känna dessa fantastiska människor annars gör att det alltid kommer att kännas värt att logga in.

Väl inne fick vi alla fokusera på det som låg oss varmast om hjärtat. @pariprepp och @suddigum fick en öl, @morksugga fick kaffe och minipip fick efter sitt trivselveto ett bröst eller två(vi smygtittade inte och kunde därför inte hålla räkningen). Själv var jag inte en sämre värd än att jag också öppnade en flaska av det skummande guldet.

Vi hann med att diskutera det viktigaste här i livet. Dvs vapen, Twitter, fôlk, pilsner och politik. Sen självklart även en hel del om höns också. Dessutom lyckades jag med konsstycket att söva minipip. På klassiskt manér gjordes detta genom såkallad vyssning och genom att sjunga ”roland the headless thompsongunner”. Sången skötte jag dock diskret i köket.

Så. Helgen kunde helt enkel inte börjat på ett bättre sätt. Som grädde på moset så lyckades vi även hitta ett ställe som hade hemkörning av pizza. Och nej. Det är fan inte så lätt att hitta om man bor där vi bor. Ni stadsbor kan ta eran onlinepizza men här så funkar inte det. Så nu sitter vi här. Mätta och på gott humör. Redo att motstå zombiapokalypsen på vårat gamla Xbox 360.

Livet är bra.

Segra eller dö!

Bröd i kvadrat.

Vi har lyckats komma över en del bröd idag. Två stora säckar. Det var bröd som gick ut för två dagar sedan, dvs inget större fel på det. Vi fick däremot ge bort en säck till grannen, det hade aldrig fått plats i frysen.

Affären där vi fick det ifrån slänger sånt här hela tiden, helt sjuka mänger som bara kastas.

Detta är bara en tiondedel av hönsens bröd. Sen har vi ganska mycket till oss själva också, skivat och förpackat i småpåsar som är lätta att ta upp.

Vi var ju tvungna att testa den uråldriga skärmaskinen också och den funkade faktiskt väldigt bra! Sen är den säkert mycket bättre till kött, så en hel salami ska införskaffas.

Så, nu ska jag gå in från bilen som jag har suttit i, på tomgång, i en halvtimme.

Yours truly, suddigum.