Och en tidsplan helt i teflon.

Så kaninen är putsad, styckad och puttrar i vår crockpot tillsammans med bbq-sås, dom sista semestertimmarna drar ihop sig.

Jag känner en otrolig harmoni i hela kroppen och älskar min fru lite mer än vad som kan anses vara rimligt.

En öl, en cider(hata mig inte) och en god whiskey. Vetskapen om att jag inte har massa måsten kvar efter semestern får mig att verkligen njuta nu när jag kan.

Jag håller ett öga på timern till crockpotten, googlar recept på pitabröd och lallar på i godan ro.

Sen blir det dags att börja baka.

Blandar jäst, olja, vatten och salt. Och inser att jag ska ha två jävla liter vetemjöl till receptet.

När man lagar mat är ett recept för 4personer lagom till 1,5 personer.

När man bakar ska man tydligen kunna bjuda in varenda granne. Vad är det för fel på receptförfattare? Om dom skrev skönlitteratur skulle inget av deras alster kunna klassas som rimlighetslitteratur, den saken är jävligt klar iaf.

Så nu gräddar jag orimligt många pitabröd och längtar efter att få hugga in på maten.

Oavsett hur det smakar känns det bra att ha gjort maten från grunden. Något som var helt naturligt för bara några årtionden sedan.

Jag minns att jag ofta skämtade om min mammas skolgång på lanthushållsskola och hennes betyg i mjölkning, mangling och bakning. Idag har jag desto större respekt för hennes kunnande.

Nu är sista plåtarna i ugnen, mitt mästerverk är ihopmonterat och avsmakat.

Som grädde på moset ska jag koka 8kg kräftor imorgon. Semestern kunde verkligen inte sluta bättre.

Gott mos och väl bekomme.

Annonser

Kaninslakt

Det här med kaniner är nytt för både mig och min fru. Våra honor lever fortfarande i bästa välmåga. Men nu föll det sig så att vi blev erbjudna två kaniner som inte längre var intressanta för barnen som ägde dom. Så dom fick ”flytta till en gård på landet”.

Vi ska ju skaffa en hankanin och här hade vi helt plötsligt två hanar. Gulliga som fan och med namn och allt. Jag frågade min fru om vi skulle behålla den ena eller ren av båda två. Hon gav mig en blick, en suck och ett klargörande att hon inte vill vara den som fattar beslutet.

Så då bestämde jag slakt.

För någon gång måste ju vara den första och det här var ett bra tillfälle att börja.

Det kommer knappast vara lättare när vi ska slakta kaniner som vi har klappat på i 16veckor.

Trots att både jag och min fru jagar så har det aldrig blivit någon harjakt för någon av oss så att ta ur en kanin var ny mark att bryta för oss.

Skott i huvudet med .22an, avblodning och urtagning.

Problemet jag stötte på var att jag inte hade någon viltgalge i närheten men lite najtråd och en torkvinda fick funka innan vi kunde ta in dom i källaren för att hänga en stund.

Vi återkommer senare när vi har flått dom och stoppat den ena i vår crocpot och den andra i vacuummaskinen.

Gott mos och väl bekomme!

Klanen växer

Så… Nu har alla inplanerade höns flyttat in.2st Lohmanoch 3st dvärgwyandotte.

Jag hade nog inte kunnat föreställa mig hur rogivande det är att titta på höns. Och än mindre hade jag kunnat föreställa mig vilken hönsmamma min fru förvandlades till.

Scenario: Första kvällen med våra två Lohman. Min fru nojjar helt absurt mycket över temperaturen i hönshuset och undrar vilken tid vi ska kliva upp för att släppa ut dom på morgonen. Ja jag vet att dagarna är hysteriskt varma men före 09 är det inte varmt i huset.

Hon föreslår att vi ska kliva upp vid 05.

Jag förhandlar vilt och lyckas få uppskov till att ställa klockan på 06:30.

Tilläggas bör att mina barn har varit här i veckan och att det tar energi av oss båda. Min fru kör en taktiker ibland och sover på soffan nere för att slippas väckas av deras liv på nätterna.

06:00 väcks jag av min fru som står vid fotänden av sängen och undrar varför min klocka inte har ringt och varför jag inte har klivit upp. Sedan går hon och väcker barnen för hönsutsläpp.

Just där och just då… så kan det ha hänt att jag tänkte tanken att göra hönssoppa av bägge bara jag fick sova en stund till.

Men jag klev upp, ena hönan hade värpt sitt första ägg och senare la den andra ett också.

Idag var vi och hämtade tre st wyandotte och nu får det vara bra så. Hade vi haft mer plats hade jag kunnat ha hur många höns som helst men vi får anpassa oss till rådande verklighet.

Imorgon blir det äggröra och bacon med egenproducerade ägg. Det är ett litet steg mot självhushållning, men det är absolut ett steg åt rätt håll.

Värmebölja, kors i taket, fröer och höns.

Ingen har väl undgått att det är ganska varmt i Sverige just nu. Jag brukar älska värme men detta är lite för häftigt. Igår var en sådan dag då jag var inne nästa hela dagen.

Det är också vid värme som man blir lite konstigt i huvudet, jag rafsade fram en klänning och folk som känner mig vet att jag inte har klänning på mig förutom vid någon fancy tillställning, som brukar inträffa vart tionde år. Och idag hände det igen. Min man får väl njuta så länge som det varar. Som min mamma brukar säga ”Kors i taket, har du klänning?!”

Kaninerna verkar må bra trots värmen. De får nytt vatten ganska ofta och jag blir en hönsmamma som ränner ut hela tiden för att kolla om allt är okej.

Mina tankar kring växthuset börjar ta form, jag har många planer och förhoppningsvis blir det bra. Frökungen hade rea häromdagen och jag klickade hem några påsar med gott och blandat. 93 stycken blev det mer exakt och jag längtar efter nästa odlingssäsong.

Imorgon ska vi hämta två höns av ”rasen” Lohman. Och senare nästa vecka så blir flocken komplett av ett par Wyandotte. Ser fram emot det!

Från dödsskuggans dal…

Har vi återvänt med besked.

Även om min fru aldrig var i närheten av så sjuk som mig(se manliga resp kvinnliga förkylningar som jämförelse) så var vi båda under isen ett tag. Nu har vi återhämtat oss helt och vad passar bättre på semestern än arbete.

Detta hönshus tar på mina krafter. En hel dags arbete idag och en hel dags arbete igår. Endast ”småkrafs” återstår. Dvs minst 8h jobb kvar. För att fulcitera Romson ”detta hönshus riskerar att bli ett nytt auschwitz”. Om det inte springer hönor där inne till helgen kommer Falling down att vara en romantisk komedi i jämförelse med mitt sinnelag.

Imorgon finns dessutom endast en halv arbetsdag innan småtjejerna kommer. Funderar på att köpa dom varsin verktygslåda och erbjuda dom timlön för att hjälpa till (Dom är 4&6 om ni måste veta) så någon avtalsenlig lön finns inte. Dessutom är jag övertygad om att alla människor ska få känna på att jobba hårt för dåliga pengar innan dom får en bra lön.

Vi har diskuterat hönsraser hit och dit och min fru propagerar för Wyandotte.

Själv bryr jag mig inte lika mycket. Det kan springa två kalkoner, en pingvin och en grågås där och jag kommer vara nöjd ändå.

Utöver hönshuset så slog vi även till på en svamptork från Lidl för 399kr. Testkört den med lite bananer och det blev riktigt bra. Jag har en känsla av att det mesta kommer torkas framöver.

Jag varvade ner mitt stressade inre med en kall grogg och att stirra på kaninerna en stund. Dom är verkligen jättefina och jag längtar efter att få äta upp deras avkommor.

När könsglosor inte räcker till.

En och en halv vecka in i semestern. En ledighet präglad av värme, svett, kroppsarbete och svordomar.

Även om jag utfört arbetet under ett ganska moderat tempo så har den riktiga semesterkänslan inte riktigt infunnit sig.

Självklart har vissa roligheter inträffat.

Rotation av vattenförrådet, inköp av svamptork, ett besök av @svenskprepper som visade upp sina hamburgarskills osv.

Vårat(min frus) växthus står äntligen på plats.

Antalet timmar för att bygga ihop det skenade iväg rätt friskt men det känns bra att det är färdigt iaf.

Projekt hönshus var ganska trögstartat. Att anlägga det på den ojämnaste platsen på tomten var en utmaning i sig och att marken dessutom var fylld av väldigt väldigt tunga stenar omöjliggjorde nedslagning av plintar. Så det blev till att åka några mil och köpa ett knippe stenplattor istället. Betalade med lite trevligt bemötande och pistolskytte så priset var helt ok.

Hade jag inte varit tvungen att betala moms på ammunitionen så hade lyckan varit total. Men det är ju klart, sossarna har ju länge kämpat under parollen ”degen ska in!” Så det är väl bara att underkasta sig storebror.

Hönshuset består av en lekstuga från jabo.

Någon utav deras äldre modeller. Allt är färdigkapat så det är bara att bygga ihop.

Lite som lego, eller inte.

Min känsla är dels att bitarna är tillsågade av samhalls minst kvalitetskänsliga medarbetare genom tiderna.

Sen har ju även panel en förmåga att vrida sig så att det krävs lite finess och mycket ultravåld för att få den på plats.

När min fru satt inomhus med stängd ytterdörr och stängd toalettdörr och ändå hörde mig prata om kvinnliga könsdelar så kom hon ut och gav mig en bister blick. Jag tittade tillbaka med mitt resting bitchface och med svett sprutandes ur varenda por i kropp och ansikte. Hon kände av att det kanske inte var läge att skälla jättemycket på mig och det är jag glad för.

Redan innan arbetets start tänkte jag förebyggande och hittade en playlist på spotify som hette ”mood booster”. Eftersom jag har lätt till arbetsilska så slog jag igång den. Det kändes jävligt mycket radio över intromelodin men jag gav den en ärlig chans. När jag efter tre sjungna meningar inte kan avgöra om det var en man eller kvinna som sjöng var mitt tålamod slut och jag slog på ”gatans lag” istället och mitt humör vände genast uppåt.

Nu är huset färdigt, endast hönsgården samt lite inredning återstår.

Semesterns absolut viktigaste händelse närmar sig med stormsteg. ”Dozenfeldzug” En resa till Tyskland för konserv och starkdrycksinköp med trevliga människor.

Vad gör jag då?

Jo jag börjar kräkas.

Som en jävla labrador som har ätit gräs.

Och min fru?

Hon bosätter sig i källaren och lämnar mig i all min jävla ynkedom på toaletten med uppmaning om att städa precis allt jag rör med klorin.

Trots hennes försiktighetsåtgärder så lyckas hon inte undvika magsjukebacillerna helt utan även hon drabbades av lindrig yalla.

Så… Den enda semestriga inplanerade aktiviteten brann inne.

Och när jag väl mår bättre är jag dömd att spendera återstoden av semestern med att bygga hönsgård.

Det får mig att minnas några visdomsord av okänt ursprung ”livet är en fest och du är inte bjuden”

På återseende

Kuk helvete!

Kuken!

Ensam är starköl

Idag har vi fått vara med om en väldigt trevlig tillställning.

Min frus mormor och morfar firade nämligen diamantbröllop. Fint, lugnt och väldigt trevligt. Även på många sätt väldigt avundsvärt. Antalet par som kommer fira diamantbröllop i framtiden känns som en minskande skara. Att vi själva ska få uppleva det känns inte heller helt sannolikt då det innebär att jag måste närma mig hundrastrecket.

Att inte vara ensam är en bra prepp. Men att inte vara ensam behöver inte innebära tvåsamhet i traditionell stil utan det kan bara vara att man har bra vänner som ställer upp när det skorpar till sig. Jag kanske inte alltid är den personen. Men jag försöker verkligen vara det. På senare tid har vi fått kontakt med många väldigt härliga människor som jag faktiskt skulle göra väldigt mycket för. Även om vår vänskap inte sträcker sig tillbaka till snöbollskrig i lågstadiet eller fylleresor till Aya napa.

Att kunna väldigt mycket är skitbra, kunskap är en billig prepp. Men att ha ett kontaktnät som tillsammans kan nästan allt, det är fan ovärderligt. Att ha vänner som uppmuntrar, tipsar och stöttar.

Opsäk i all ära. Men vi känner oss betydligt mer förberedda nu än i våras trots att vi outat oss själva för en handfull människor. Eller kanske snarare på grund av att vi gjort just det. Våran resa mot självhushållning har tagit ett rejält steg framåt och kunskapsbanken fylls på dagligen. Om du har någon ide om vad vi inte får missa att odla i växthuset nästa år så får du gärna tipsa oss.

Våra kaniner är äntligen på plats, hönshuset är på gång, frysen är fylld med rabarber och min fru har kokat vinbärsgelé så det räcker i flera år. Snart är det dessutom dags för det tyska konservfälttåget så sen kan vintern få komma bäst den vill.